Min träning existerar överhuvudtaget inte för tillfället. Jag har haft problem med mitt knä i princip hela sommaren och det gick helt i strejk under tjejmilen. Nu har jag absolut ett inte fungerande knä. Jag har fått remiss till röntgen men det kan ta sin tid. Jag ringde dit idag för att höra hur det såg ut, jag fick inga positiva besked men de satte mig på en lista för avbokningar.
Så strategin är att ringa en gång i veckan tills jag får napp. Under tiden så har jag bokat tid hos sjukgymnasten för att komma igång med någon träning. Förutom att det blir inriktat mot knät så tänkte jag även få ett styrketräningsprogram så att jag inte slappar ihop totalt. Det finns ett gäng tjejer som går två gånger i veckan direkt efter jobbet som jag tänkte hänga på.
Knäet är en klar belastning, min hastighet har halverats och jag kan inte gå ner på knä och fixa saker i golvnivå. Och belastar jag det för mycket och stressar upp det så ligger jag med värk hela natten. Det tråkiga är att det är under en period när vi ska bygga och kanske flytta också där jag skulle behöva full rörlighet. Men optimist som jag är så löser sig nog det mesta ändå.
Jag hamnade i samma sits efter Stockholmresan också. Mitt knä "bröt" ihop helt på måndagen i Stockholm. Kan inte gå ner för trappor, men min sjukgymnast är hoppfull att det ska bli bättre. Jag känner inte så när det värker. Ingen träning för mig heller så länge knät bråkar. Synd att intressenterna har fallit bort. Ska försöka hinna in och köpa lite saker till ett halsband som syrran vill ha gjort. (Bara jag får bilden av henne).
SvaraRaderaLite deprimerande att vara handikappad, men jag ska inte klaga egentligen. Det kunde vara mycket värre. Visst är det tråkigt att intressenterna ramlat bort men det får bli andra lösningar.
SvaraRadera