Tjejmilen

Så har jag då avverkat ytterligare en tjejmil. Det var den 7:e gången i ordningen som jag har tagit mig igenom den. Tiden i år blev bättre än ifjol men inte så bra som jag ville. Jag hade en tanke på 70 minuter när jag började träna i våras men det blev 77 minuter.

De första kilometrarna gick riktigt bra med lagom fart så det var riktigt roligt att springa. Jag fick lite kramp i ena vaden men det släppte med hjälp av lite stretchning. Efter 5 kilometer blev det lite tyngre eftersom jag var otränad och de pass jag körde tidigare var bara på drygt 5 km. De riktigt stora problemen kom vid 7 kilometer när mitt knä inte ville vara med längre. Ett tag hade jag tänkt bryta och försöka få skjuts tillbaka. Men eftersom jag är lite tjurskallig, så fortsatte jag genom att halvspringa/promenera/linka de sista tre kilometrarna.

Så jag tog mig runt och känner mig riktigt nöjd över det. Det positiva förutom att jag fixade det igen är att jag faktiskt också har tagit mig i kragen och ringt en läkare. Så imorgon ska jag dit klockan 10 för besiktning. Förhoppningsvis så får jag hjälp att få ordning på det igen så att jag kan ta upp kampen med Tanja igen nästa år. Hon sprang på 108 minuter, så det är inte helt orimligt att kunna slå henne.