I form igen

Jag börjar sakta men säkert vara tillbaka i min gamla form. Idag har jag arbetat heldag och känner mig riktigt pigg ikväll också. Det är nu nästan tre veckor sedan jag bröt benet och det har gått riktigt fort ändå.

Imorgon ska jag till lasarettet för omläggning av gipset, jag vet inte om de ska röntga också men jag gissar det. Förhoppningsvis ser det bra ut. Jag har mentalt ställt mig in på att den 14 maj ska jag slippa gipset. Håll tummarna.

På onsdag påbörjar jag sjukgymnastiken, den kommer troligen mest vara inriktad på axlar och överkropp tills jag får börja använda benet riktigt igen. En rolig sak som sjukgymnasten sa var att jag skulle troligen kunna hålla igång formen med cykel och det stämmer nog för då belastar jag inte benet.

Inte alltid dumt att vara handikappad

Födelsedagsbarn

Innan jag bröt benet så var vi ner till Skellefteå och hälsade på Daniel med familj. Tjejerna har fyllt år Astrid 2 år och Cornelia 4 år. I år fick dom böcker i present av mig och av gammelfarmor fick de ett par mycket bra byxor för utebruk.

Hugo ser ut som en riktig trollunge.

Om vi har haft mycket snö här i Luleå så är faktiskt Skellefteå värre. När vi körde in på gatan till Daniel så såg man inte husen bakom karmarna och vägen var riktigt smal.

Att bygga lego går hem hos alla barn och att sträva mot högre höjder är alltid uppskattat.

10 dagar

sedan jag bröt benet. Tiden går riktigt fort trots att jag ibland kan känna att det händer ingenting. Jag har inte direkt ont nu utan det är snarare problem med att benet sväller i gipset så fort som jag låter det hänga nedåt. Sedan har det börjat skava lite lätt vid fotknölarna.

Den 20:e ska jag få byta gips, riktigt varför vet jag inte men det är väl för att se att mitt ben mår bra trots att det är inpackat. Sedan den 14:e maj ska jag tillbaka igen för läkarbesök. Jag kommer inte ihåg om det var för att ta bort gipset då eller om det var då de skulle ta skruvarna. Men det löser sig.

Idag har jag efter en liten seg start på morgonen, bakat en cheesecake med pinjenötter och planeterat lite frön. Det skulle jag ha gjort för 2-3 veckor sedan men bättre sent än aldrig. Jag har planterat röd tobaksplanta, vit vallmo och praktsalvia. Jag har även beställt ytterligare fröer, bland annat sommarcypress. En ljusgrön växt som blir mellan 60-80 cm hög, vilket jag tänkte ha som en provisorisk häck. Den blir härligt röd på hösten-

I år behöver vi så mycket plantor för att det ska se ut som något överhuvudtaget ute på gården. Det blir mycket ett-åringar för att sedan bygga upp det perenna beståndet.

Ny dag, nya plågor

Igår var jag riktigt aktiv, förutom att jag arbetade hemifrån så lyckades jag även med att fixa min egen lunch och sätta på diskmaskin.

Jag börjar hitta formerna på hur det ska fungera med kryckorna. Idag borde rullstolen komma som jag ska låna för att ha på arbetet sedan. Men det ska bli skönt att ha den hemma några dagar så att jag får vila mina axlar. De har fått ta rätt så mycket stryk de här dagarna.

Men jag har lärt mig att balansera på vänster benet riktigt bra så jag kan även ta mig fram med bara en krycka, vilket medför att jag får lite mer frihet.

Nytt gips och mycket väntan

Nu ligger jag i sjukhussängen igen och väntar på fortsättningen. Det blir ett plastgips och hemfärd. Sedan efterkontroller, byte gips och slutligen ta bort skruvarna om 8 veckor. Ingen belastning förrän tidigast om 6 veckor.

Jag har ordnat så att jag får låna en rullstol till jobbet så att jag kan engagera mig på arbetet istället för att försöka flytta mig fram. Det är rätt så tungt att gå med kryckorna, det sliter hårt på axlarna som inte riktigt är tränad för det. Men det blir bättre.

Hemma räknar jag med att jag ska klara mig med kryckorna eftersom jag måste träna upp och använda det friska benet. Sedan får jag fundera på att bygga upp ett träningsprogram för överdel av kropp så att jag inte blir förslöad.

Det värsta med lasarett är all väntetid, jag vet vad som ska ske idag men jag vet inte när. Mycket frustrerande.

Händer inte mycket

Äntligen börjar den här dagen också ta slut. Imorgon ska jag tillbaka till lasarettet och förhoppningsvis få det heltäckande gips jag ska ha. Sedan hoppas jag att jag får åka hem igen eftersom deras mat inte är att leka med.

Intressant blir om jag får belasta foten eller inte. Det blir tufft om jag inte får belasta den alls. Mina muskler i axlarna är inte tränade för att lyfta 80 kg. Om jag inte alls får belasta funderar jag på att låna en rullstol som jag kan ha på jobbet så slipper jag anstränga mig där med kryckorna. Hemma är inte så farligt, dels pysslar Tommy om mig och dels så är det korta sträckor.

Sjukgymnast lär jag behöva, först för axlarna och sedan för foten. Troligen kommer jag att göra det här till en träningsdagbok, inte för en utvecklande träning som jag tänkt utan för att få se hur jag fixar en rehabsträning. Jag har hört skräcksiffror på upp till två år innan man är i form igen men jag satsar på att klara tjejklassikern nästa år med start i februari med tjejvasan.

Kvällens middag

Eftersom det har hänt en del så har inte planeringen vad gäller matlagningen inte fungerat riktigt som det ska. Tommy handlade igår morse när han var in på jobbet. Eftersom det var tidigt på morgonen och jag fortfarande lite slut så blev matnotan det den blev.

Idag utvecklade vi dagens middag medans vi satt ute på vår blivande altan och resonerade oss igenom om vad som fanns i skåparna och vad vi ville äta. Stommen var klar eftersom Tommy köpt fläskfilé. Resultatet blev

Fläskfilé med krispigt nöt- och apelsintäcke

Täcket:
finhackad färsk persilja (kruka)
finhackade pinjenötter ca 50 gr
finhackade valnötter ca 50 gr
rivet skal av en apelsin
ca 1 msk apelsinsaft

Bryn en fläskfilé kryddad med salt, peppar och chili explosion. Pensla den med honung och strö över "täcket", grädde i ugnen 150 grader tills det är 72 grader invändigt (ca 40 minuter).

Serverades med krämig pasta. Pasta, cremefraiche och ruccolasallad.

Det var en härlig frisk smak på anrättningen. Vi kommer att göra det igen.

Benbrott

Om det var startskottet för min träning häromveckan så har jag snubblat på mållinjen nu.

I Onsdags när jag var ute och tränade så lyckades jag med att halka på en isfläck och bröt benet ordentligt. Jag kommer inte ihåg allt vad doktorn sa men kontentan är att jag lyckades med att slita av ledbanden, bryta både skenben och vadben samt slitit sönder något som "gafflar" in i hälen.

Med andra ord så gjorde det riktigt, riktigt ont. Foten lå till höger istället för rakt fram. Till råga på allt så gjorde jag det längst ute på en sommerstugeväg där det inte finns en människa och jag hade inte mobilen med mig. Det betyder att jag fick krypa ca 300 meter innan jag kom till en stuga som var bebodd.
Sedan tog det ytterligare ett bra tag innan dom hörde mig så att jag fick hjälp.

Från onsdagkväll till torsdagseftermiddag var jag provisoriskt gipsad och neddrogad. Jag halvsov i princip hela tiden trots att jag försökte låtsas vara hur pigg och hurtig som helst.

Idag känner jag mig riktigt pigg, lite klumpig eftersom jag inte får använda högerbenet men ändå full av energi. Jag ska försöka övertyga ronden om att jag ska få åka hem idag.