Jag är inte riktigt säker men jag skulle tro att det var i mars ifjol. Avbrottet då berodde på att vi började cykla ute istället. Målet då vart Vätternrundan och den fixade vi. Jag var riktigt nöjd och skulle mycket väl görs det igen.
Sedan var tanken att jag skulle börja springa inför tjejmilen och Lidingö 15 km men då ville inte mitt knä vara med. Jag trodde det var överansträngning och till viss del var det rätt. Problemet verkar vara att minisken inte vill vara med något längre. Jag har varit en vända till läkaren och två till sjukgymnaster.
Nu har jag en ny tid till läkaren om en vecka och hoppas att han bestämmer sig för en skrapning av knät.
Under tiden har jag bestämt mig för att träna eftersom jag har ont hursomhelst. Jag kör inte med samma belastning utan betydligt lättare än vad jag är van vid. Men känslan av att röra på sig igen är riktigt skön.
